Den sanna historien

Titel: Den sanna historien

Original titel: Geisha, a life

Författare: Mineko Iwasaki och Rande Brown

Språk: svenska

Översättare: Lars Krumlinde och Sven Erik Täckmark

Utkommen:  2003-08-01

Förlag: Bra Böcker

Sidor: 291

Handling

Romanen En geishas memoarer (1998) var en stor succé världen över. Författaren Arthur Golden byggde sin berättelse på samtal med geishan Mineko Iwasaki, som nu själv skrivit den sanna historien. Mineko Iwasaki lämnade föräldrahemmet redan som femåring för att skolas till geisha. Hon pensionerade sig som 29-åring och lever nu ett vanligt liv i Kyoto.

Den sanna historien är en sensationell bok. Trots ett flertal böcker i genren är detta första gången en geisha bryter mot oskrivna lagar och berättar sin historia utan tillrättalägganden.

Recension

Jag är inget större fan av självbiografier, men efter att jag upptäckte att boken En geishas memoarer (som jag ville läsa) var baserad/inspirerad av Minekos Iwasakis liv så bestämde jag mig för att börja där istället - med hennes egna självbiografi.

Man fick inte bara en inblick i Minekos liv utan även en (stor) smakbit på geishavärlden, eftersom det var vad hela hennes tidiga liv bestod av.  Och det var fascinerande hur allting fungerade, för det förklarades en hel del, allt från namn på kläderna till namn på de olika viktiga personerna. Det är inte många namn och uttryck jag minns nu efteråt, men man fick en bra bild framför sig tack vare de detaljerade beskrivningarna.

Mineko, då, imponerade så på mig. Hon tog så stora beslut och stort ansvar trots att hon var så ung, och dessutom klarade hon av all press, allt arbete i så lång tid utan att bryta ihop totalt. Jag fårstår inte alls var hon fick all sin energi och kraft ifrån. Hade det var en skönlitteraturbok så hade jag funderat på om hon verkligen var en realistisk karaktär.

Något som däremot störde mig lite var att vid flera tillfällen slutade vissa händelse helt abrupt. Man fick inte riktigt svar på vad som hände sen, hur reagerade hon, varför var det så etc. Men kan gissa på att Mineko kanske inte ville berätta allt eller helt enkelt inte mindes mer, vilket jag helt kan förstå. Det förvånade mig hur hon kan ha kommit ihåg småhändelser i hennes liv, detaljer och dialoger (även om det säkerligen inte var helt exakta).

Jag, en geisha är min första självbiografi så vet inte om alla självbiografier byggs upp så men den här hade en del inslag som luktade skönlitteratur, antagligen mycket tack vare dialogerna. Jag har läst att det finns andra som störde sig på att boken inte kunde bestämma sig för om det var en självbiografi eller ett skönlitterärt verk, men själv tyckte jag om det. Det blev mindre som en historiabok och mer som en avslappnande berättelse - fast helt sann.

Betyg 6/10

handlingochbildkälla