Den sanna historien

Titel: Den sanna historien

Original titel: Geisha, a life

Författare: Mineko Iwasaki och Rande Brown

Språk: svenska

Översättare: Lars Krumlinde och Sven Erik Täckmark

Utkommen:  2003-08-01

Förlag: Bra Böcker

Sidor: 291

Handling

Romanen En geishas memoarer (1998) var en stor succé världen över. Författaren Arthur Golden byggde sin berättelse på samtal med geishan Mineko Iwasaki, som nu själv skrivit den sanna historien. Mineko Iwasaki lämnade föräldrahemmet redan som femåring för att skolas till geisha. Hon pensionerade sig som 29-åring och lever nu ett vanligt liv i Kyoto.

Den sanna historien är en sensationell bok. Trots ett flertal böcker i genren är detta första gången en geisha bryter mot oskrivna lagar och berättar sin historia utan tillrättalägganden.

Recension

Jag är inget större fan av självbiografier, men efter att jag upptäckte att boken En geishas memoarer (som jag ville läsa) var baserad/inspirerad av Minekos Iwasakis liv så bestämde jag mig för att börja där istället - med hennes egna självbiografi.

Man fick inte bara en inblick i Minekos liv utan även en (stor) smakbit på geishavärlden, eftersom det var vad hela hennes tidiga liv bestod av.  Och det var fascinerande hur allting fungerade, för det förklarades en hel del, allt från namn på kläderna till namn på de olika viktiga personerna. Det är inte många namn och uttryck jag minns nu efteråt, men man fick en bra bild framför sig tack vare de detaljerade beskrivningarna.

Mineko, då, imponerade så på mig. Hon tog så stora beslut och stort ansvar trots att hon var så ung, och dessutom klarade hon av all press, allt arbete i så lång tid utan att bryta ihop totalt. Jag fårstår inte alls var hon fick all sin energi och kraft ifrån. Hade det var en skönlitteraturbok så hade jag funderat på om hon verkligen var en realistisk karaktär.

Något som däremot störde mig lite var att vid flera tillfällen slutade vissa händelse helt abrupt. Man fick inte riktigt svar på vad som hände sen, hur reagerade hon, varför var det så etc. Men kan gissa på att Mineko kanske inte ville berätta allt eller helt enkelt inte mindes mer, vilket jag helt kan förstå. Det förvånade mig hur hon kan ha kommit ihåg småhändelser i hennes liv, detaljer och dialoger (även om det säkerligen inte var helt exakta).

Jag, en geisha är min första självbiografi så vet inte om alla självbiografier byggs upp så men den här hade en del inslag som luktade skönlitteratur, antagligen mycket tack vare dialogerna. Jag har läst att det finns andra som störde sig på att boken inte kunde bestämma sig för om det var en självbiografi eller ett skönlitterärt verk, men själv tyckte jag om det. Det blev mindre som en historiabok och mer som en avslappnande berättelse - fast helt sann.

Betyg 6/10

handlingochbildkälla

Insurgent

Titel: Insurgent

Original titel: Insurgent

Författare: Veronica Roth

Serie: Divergent

Språk: svenska

Översättare: Katarina Falk

Utkommen: 2013-07-22

Förlag: Modernista

Sidor: 381

Del: 2

Tidigare böcker i samma serie: Divergent

Handling

Ett enda val kan förändra dig eller förgöra dig. Men varje val har konsekvenser, och när oroligheter väller upp i falangerna omkring henne måste Tris Prior fortsätta att försöka rädda dem hon älskar - och sig själv - samtidigt som hon brottas med svåra frågor om sorg och förlåtelse, identitet och lojalitet, politik och kärlek.

Tris initiationsdag borde ha varit en dag fylld av firande och segeryra tillsammans med hennes valda falang. I stället slutade dagen i outsägliga fasor. Nu rasar krig, och konflikterna mellan falangerna och deras ideologier växer. Och i krigstider måste man välja sida, hemligheter kommer i ljuset, och de val som måste göras blir ännu större och mer oåterkalleliga.

Tris har förändrats, dels genom sin beslut, men också av på grund av nya upptäckter och skiftande relationer. Nu måste hon omfamna sin divergens fullt ut, oavsett vilka risker det innebär.

Recension

Har då läst andra boken av den väldigt populära Divergent-serien. Är ganska besviken på hela serien än så länge och förstår inte riktigt all hype runt den. Det är ingen dålig bok, men jag ser den inte som något speciellt.

Insurgent är en dystopi och följer det vanliga dystopi-mönstret. Annorlunda samhälle från idag där huvudpersonen trivs och tycker att det fungerar bra. Något händer, huvudkaraktären får reda på en hemlighet hon/han inte borde få veta och börjar tveka på systemet för att det sedan ska sluta med att fler börjar tveka och uppror startar för att riva ner systemet.

Visst, en bra linje att gå efter, tills den har använts för mycket. Men Insurgent lyckas ändå dra in något nytt i det hela, en massa andra trådar att dra i, vilket är ett plus!

Något som däremot fick mig att fundera var hur lätt Tris bytte åsikt gällande falangerna. Helt plötsligt tyckte hon att det kanske inte var en sådan bra idé trots allt. Kan man verkligen ändra sig så totalt när man växt upp med att någonting har varit på ett visst sätt hela sitt liv?

Det kändes emellanåt som att Tris handlingar var bara ett sätt att få storyn att gå framåt och få lite spänning. För visst sitter man som på nålar när huvudkaraktären klantar till det och verkligen sitter i klistret? Det var gång på gång som hon försökte vara hjälten, offra sig för andra och trodde att hon gjorde det bästa för alla. Istället gjorde hon oftast bara saker ännu värre och skadade fler personer runt omkring sig.

Och det var inte bara Tris som jag kände mig besviken på efter den här boken utan också Tobias. Vad hände egentligen med honom den här boken? Han som var den starka, coola Four som tog rätt beslut och visste vad han höll på med. Under större delen av boken var han mer en bikaraktär än huvudkaraktär. Visserligen lät det Tris få mer utrymmen, men jag saknade ändå Tobias. De gånger som han verkligen fick mer fokus på sig var de gånger man fick läsa om deras bråk och gräl som aldrig tog slut. Tillslut blev det så uttjatat och de hade kunnat undvika det mesta av bråken om de bara hade varit lite mer ärliga och öppna. Hemligheter är inget förbjudet i böcker men det blir så tråkigt när man bara står och trampar på samma ställe hela tiden på grund av det.

Jag läste boken på svenska, så jag kan inte säga om det är författaren som missade lite väl många svenskalektioner eller om det är översättaren som lyckats misslycka med sitt jobb för ibland undrar jag över texten. Speciellt dialogerna, som kunde få mig att frusta till ibland för att de låter så oäktiga eller forcerade, eller bara har ett konstigt ordval. Aja, vet inte vem som är skyldig till det, men skulle gissa på att det mesta låter mycket bättre på engelska än vad det gör på svenska, vilket gör det svårare att översätta på ett snyggt sätt.

Men något som det absolut inte går att klaga över är takten och spänningen! Det hände egentligen någonting hela tiden, de flyttade på sig flera gånger till nya platser med nya människor och även en del tvister. Så på något sätt ville jag ändå fortsätta läsa trots allt som jag störde mig på.

Sammanfattat så ångrar jag inte att jag läste boken, men jag tänker inte korsa oceaner för att få tag på den sista boken.

Betyg 6/10

handlingochbildkälla

Battle Royale

Titel: Battle Royale

Författare: Koushun Takami

Språk: engelska

Utkommen: 2007-05-01

Förlag: Gollancz

Sidor: 624

Handling

Koushun Takami's notorious high-octane thriller is based on an irresistible premise: a class of 42 junior high school students are taken to a deserted island where, as part of a ruthless authoritarian program, they are electronically collared, provided with weapons of varying potency, and sent out onto the island. If they are in the wrong part of the island at the wrong time, their collars will explode. If they band together to save themselves a collar will explode at random. If they try to escape from the island, they will be blown up. Their only chance for survival lies in killing their classmates. Criticized as violent exploitation when first published in Japan - where it then proceeded to become a runaway bestseller - Battle Royale is a Lord of the Flies for the 21st century, and a potent story of politics and survival in a dog-eat-dog world. Made into a controversial hit movie of the same name, Battle Royale is already a contemporary Japanese pulp classic, and is now available for the first time to the UK mainstream.

Recension

Den var så annorlunda, men ändå så som jag tänkt mig att den skulle vara.

För det första så kan man inte låta bli att tänka på Hungerspelen när man läser den. Hela konceptet med att kasta in ett visst antal ungdomar i en arena med målet att det ska döda varandra för att själva överleva är detsamma. Men det är nog där som likheterna tar slut. I Hungerspelen följde man Katniss och hennes kamp för att överleva. Men i Battle Royale följde man alla 42 deltagare och ser hur de efter nästan varje kapitel krymper till antal.

Shuya, Norika och Shogo är de personer man följer mest genom boken. Varav Shogo var nog personen som kom med allra flest överraskningar. Speciellt i slutet tog det hela en vändning som jag inte förväntat mig. Plus för det!

Något annat som är så bra med boken är hur författaren fått alla sina 42 elever att vara så olika, med olika bakgrunder. Genom boken får man större eller mindre inblickar i nästan allas förflutna, vilka personer de är eller vad de har i tankarna under ett “spel” som detta. Det är svårt att ge alla karaktärer olika personligheter, men det har författaren lyckats bra med, trots att han hade 42 karaktärer att ge liv till.

Det som däremot gjorde mig lite besviken på boken var att det var inte så mycket action eller spänning emellanåt, när de mindre karaktärerna dog. Och huvudkaraktärerna satsade inte på att vinna spelet, de försökte istället komma på ett sätt att fly därifrån på. Det var egentligen bara i slutet som det blev riktigt spännande. Antagligen beror det på att jag läst Hungerspelen innan (och älskade den) och kan inte låta bli att jämföra böckerna med varandra.

En annan sak som egentligen inte har så mycket med själva boken att gör, men som gjorde mig väldigt lättad var kartan och listan på namn längst fram i boken. Jag har jätteproblem att komma ihåg namn i vissa fall och att komma ihåg vem som är vem i en bok med mer än 42 karaktärer som dessutom har japanska namn hade nog varit omöjligt för mig annars.

Så kortfattat är det en läsvärd bok, med ett koncept jag verkligen gillar, oväntade vändningar, men lite tråkig/seg emellanåt.

Betyg 6.5/10

handlingochbildkälla

Maximum Ride: The Manga Vol. 5

Titel: Maximum Ride: The Manga Vol. 5
Författare: James Patterson
Mangaka: NaRae Lee
Serie: Maximum Ride
Språk: engelska
Utkommen: 2011-12-01
Förlag: Arrow Books Ltd
Sidor: 208
Del: 5
Tidigare böcker i samma serie: Maximum Ride: The Manga Vol. 1, Maximum Ride: The Manga Vol. 2, Maximum Ride: The Manga Vol. 3, Maximum Ride: The Manga Vol. 4,

Handling
Escaping Itex in Florida, the flock head west, with Max more burdened than ever by the knowledge that she's meant to save the world. But while their leader is keen to stay on the path leading to her destiny, Fang and the others are more interested in settling down and letting the chips fall where they may. With the erasers eerily absent from their lives of late, has the flock finally earned a bit of peace...or is this all just the calm before the storm?

Recension
“Det var bara en dröm. De fem senaste månaderna var bara en dröm.”

Helt plötslig sjönk den här serien väldigt djupt i mina ögon. Är det något jag INTE gillar i böcker är när det visar sig att det bara var en dröm. Att allt som utspelat sig i FEM böcker visar sig vara än dröm är lite väl mycket. Förut efter varenda manga har jag velat läsa nästa bok med en gång. Nu vet bryr jag mig inte riktigt längre. Det var en besvikelse för mig och jag hoppas att James Patterson kan förklara sig i nästa bok och ger mig en anledning att det var en dröm, så boken bara inte fortsätter som om ingenting hade hänt. Besviken, men ändå hoppfull kände jag mig när jag läst ut boken.

Betyg 3/10

handlingochbildkälla

Hemlös

Titel: Hemlös

Original titel: Blameless

Författare: Gail Carriger

Serie: Parasollprotektoratet

Språk: svenska

Översättare: Lena Karlin

Utkommen: 2013-04-24

Förlag: Styxx Fantasy

Sidor: 361

Del: 3

Tidigare böcker i samma serie: Själlös, Chanslös

Handling

Alexia Maccon, f.d. Tarabotti, har det minsann inte lätt. Inte nog med att hon som vanligt är måltavla för diverse blodtörstiga, arga och mordiska varelser, dessutom är hon plötsligt hemlös och London säsongens största skandal på grund av sitt obekväma tillstånd. Att bli med barn är en omöjlighet för henne som själlös, åtminstone med sin man som är varulv. Alexia beger sig till Italien i jakt på Tempelriddarorden. De sägs ha kun skap om övermänniskor. Alexia misstänker att hon hamnat ur askan i elden, men vad bryr hon sig om livshotande attacker när det finns pesto?

Recension

Tredje delen i en alldeles underbar serie, som jag inte vill säga gjorde mig besviken men ändå är den “sämsta” i serien så här långt.

Hemlös var på något sätt egentligen ganska så händelselös, som Chanslös. Men ändå var boken så lätt att läsa och tog slut fort. Det är så mycket annat jag älskar med den som gör att den inte behöver vara lika spännande och händelsefull som en annan bok. Kanske är det bra att det inte hände så mycket i den. Den kanske hade blivit för ihoptryckt då, så jag ska inte klaga på det.

Karaktärer

Karaktärerna är fortfarande så underbara och det är lär att sjunka in bland dem. Dock störde jag mig på Alexia några gånger. Jag brukar älska hennes snabba kommentarer, men vid vissa tillfällen passade dem inte riktigt. Lyall som man fick se mer av börjar bygga en plats i mitt hjärta. Efter halva boken föredrog jag att vara i London och läsa om Lyall än att läsa om Alexia.

Betyg 8/10

handlingochbildkälla

Maximum Ride The Manga Vol. 4

Titel: Maximum Ride The Manga Vol. 4
Författare: James Patterson
Mangaka: NaRae Lee
Serie: Maximum Ride
Språk: engelska
Utkommen: 2011-04-28
Förlag: Arrow Books Ltd
Sidor: 192
Del: 4
Tidigare böcker i samma serie: Maximum Ride: The Manga Vol. 1, Maximum Ride: The Manga Vol 2, Maximum Ride: The Manga Vol. 3

Handling
Despite their initial hesitation, living with Anne has softened the flock, so Max is keenly aware that it's time to leave. With Thanksgiving so near, though, all of them want to stay, at least until they've had their first ever Thanksgiving turkey! But danger is on the horizon as Jeb's plan advances, and while the flock's new school seems normal and safe, secrets are hidden beneath its prestigious facade...

Recension
Fortsättning är fortfarande snyggt ritad och så, men det känns inte som att de kommer någon vart. Det händer saker, men de hjälper dem inte att komma framåt. Jag hoppas att det händer mer i nästa bok och att den är tjockare också. Böckerna blir bara tunnare och tunnare...

Karaktärer
Angel
Mitt första intryck var ju att hon var en liten sockersöt unge som inte skulle kunna göra någon illa. Men det är något med henne som skrämmer mig lite. Hon förändras, eller har hon egentligen alltid varit så här? Jag hoppas att det inte kommer hända något hemskt med Angel, eller att hon gör något hemskt.

Anne
*SPOLERS* Såklart lurade hon dem alla, inklusive mig. Hon kunde verkligen ha varit snäll och god. Jag hade faktiskt börjat gilla henne, men gör då inte det nu längre. *SLUT PÅ SPOILERS*

Bokomslag
Lika snyggt som de andra.

Betyg 7/10

handlingochbildkälla

Helena

Titel: Helena
Original titel: Starcrossed
Författare: Josephine Angelini
Serie: Starcrossed
Språk: svenska
Översättare: Ylva Kempe
Utkommen: 2011-06-10
Förlag: Bonnier Carlsen
Sidor: 505
Del: 1

Handling
Helena Hamilton är extremt blyg. Så blyg att hon faktiskt mår fysiskt illa av att dra uppmärksamhet till sig. Problemet är att hon är 17 år, lång, blond, extremt bra på löpning och har ett ansikte som en gudinna skulle avundas henne. Som om inte detta skulle räcka för att få folk att glo på henne så händer det där med den nyinflyttade killen, Lucas Delos.
Det första Helena känner när hon ser Lucas är ett starkt hat. Hon vill verkligen döda honom. Och hon får ett ganska bra grepp om hans hals när hon anfaller honom i skolkorridoren ...
Den pinsamma skolkorridorskatastrofen visar sig vara början på ett nytt liv för Helena, och hon är verkligen inte den hon trott sig vara.

Recension
Jag kände mig dragen till boken redan från början och det är alltid ett gott tecken. När jag väl börjat läsa den så var jag fast. Jag längtade efter att få läsa den hela tiden. Det var nästan allt jag hade i huvudet. Jag till och med drömde om den. Nästan allt var perfekt med boken. Fast den hade många fel i språket, men antar att det är översättarens fel. Citationstecknen som visade när någon talade satt fel vid en del ställen. Och ibland saknades det. Det kan vara ganska jobbigt eftersom man då inte ser skillnad på när någon talar eller inte. Något annat som jag blev väldigt förvirrad av var familjen Delos. Antingen är det jag som är trög eller så har det blivit lite fel. Boken var bra skriven och jag älskar historien. Något som jag funderar över är om författaren har läst Twilight. För familjen Delos påminde mycket om Cullens.

Betyg 9.5/10

handlingochbildkälla